Domänen wikileaks.org blev registrerad den 4:e oktober 2006 och det markerade starten på fenomenet WikiLeaks.
Verksamheten på webbsajten började först i under december samma år då WikiLeaks publicerade sina första dokument. Sedan januari 2007 har WikiLeaks främst representerats publikt av Julian Assange. Han brukar vanligtvis refereras till som grundaren av organisationen. Enligt den amerikanska tidskriften Wired Magazine har Assange internt själv beskrivit sig som:
”the heart and soul of this organization, its founder, philosopher, spokesperson, original coder, organizer, financier, and all the rest.”
WikiLeaks är tillviss del beroende av frivilliga insatser från volontärer. De har tidigare beskrivit sina frivilliga och grundare som en mix av asiatiska dissidenter, journalister, matematiker och teknik evangelister från USA, Taiwan, Europa, Australien och Sydafrika. På senare tid har dock organisationen mer och mer börjat likna ett mer traditionellt media hus. WikiLeaks accepterar numera inte längre vare sig kommentarer från sina användare eller korrigeringar direkt på sajten. Juni 2009 hade sajten mer än 1200 registrerade volontärer. Den listade ledningsgruppen bestod av Assange, hans ställföreträdare Jash Vora och 7 andra personer, var av vissa förnekade någon som helt samröre med organisationen.
Trots att organisationen fortsatt använder sig av namnet ”WikiLeaks” så använder man sig inte länger av wiki publiceringsmetoden (där sidorna snabbt och enkelt kan ändras av användarna själva). Denna funktion upphörde i maj 2010.
En vanlig missuppfattning är att WikiLeaks och Wikipedia hänger ihop med varandra. De har dock inget med varandra att göra, trots sina likartade namn.
Wikia (ett aktiebolag grundat av Jimmy Wales, grundaren till Wikipedia) som har anknytning till Wikipedia har dock köpt flera WikiLeaks relaterade domännamn (bland annat wikileaks.com och wikileaks.net under 2007). Detta därför att man ville skydda sitt varumärke.
Målet med WikiLeaks verksamhet
Läser man på WikiLeaks webbsajt så kan man läsa att deras mål är:
”to bring important news and information to the public… One of our most important activities is to publish original source material alongside our news stories so readers and historians alike can see evidence of the truth.”
Ett annat tydligt uttalat mål med verksamheten är att säkerhetsställa att vi journalister och så kallade visselblåsare inte ska utsättas för risken att åtalas eller att hamna i fängelse för att ha läckt känslig information. Webbsajten har en online ”brevlåda” som har designats för att erbjuda källskydd, säker och anonym inlämning av information till WikiLeaks.
I en intervju med Assange gjorde i det amerikanska TV programmet The Colbert Report diskuterade han begränsningarna med yttrandefrihet . Han uttalade sig då:
”[it is] not an ultimate freedom, however free speech is what regulates government and regulates law. That is why in the US Constitution the Bill of Rights says that Congress is to make no such law abridging the freedom of the press. It is to take the rights of the press outside the rights of the law because those rights are superior to the law because in fact they create the law. Every constitution, every bit of legislation is derived from the flow of information. Similarly every government is elected as a result of people understanding things”
Projektet med WikiLeaks har jämförts med avslöjandet gjort av krigsanalytikern Daniel Ellsberg 1971. Han läckte de så kallade Pentagon Papers, något som bidrog till att vända opinionen mot Vietnamnkriget. I USA kan det eventuellt vara lagligt att läcka vissa typer av hemliga dokument. USA:s högsta domstol har klargjort att USA:s konstitution garanterar anonymitet åtminstone i kontexten av politisk analys.
Författaren och journalisten Whitley Strieber har talat om fördelarna och de positiva aspekterna med WikiLeaks och uttalat sig:
”Leaking a government document can mean jail, but jail sentences for this can be fairly short. However, there are many places where it means long incarceration or even death, such as China and parts of Africa and the Middle East.”